Det pågår ett krig

Hej Tomas.

Du var den mest noggranne och närmsta förebild jag haft.

Vi bodde i ett vitt slott ett halvår, tillsammans men ändå parallellt. Din integritet var ogenomträngbar. Jag känner först idag, nästan tio år senare att jag förstår din strävan. Tänker på den ofta. Oftare än jag först nu inser. Jag hade tänkt säga det till dig en dag. Hur stor du var. För mig. Jag har saknat dig.

Finland mot nittiotalets slut, trettiograders kyla och du bet ihop medan jag halkade runt. Du drack te och skrattade så du kiknade och jag drack kaffe och skrattade aldrig riktigt lika mycket. Jag hade inte förstått att vara så glad en stund.
Du åt en eller två klyftor vitlök och steg upp till noggrant morgonarbete innan jag knappt vaknat. Ditt plötsliga förslag att attackera någon är fortfarande öppet. Att snällt och mjukt smyga upp bakifrån och vänligt men bestämt brotta ner en vild främling får först nu en så mycket större innebörd.

Idag är jag plötsligt nerbrottad.

Jag blev så glad när du sa att du tänkte flytta till Linköping och fick samtidigt prestationsångest och städpanik. Vart börjar man rensa upp och fixa till en stad när kungen är på väg? Samtidigt tänkte jag på den kraften och enkelheten i ditt anspråk. Den stora raka linjen jag aldrig lyckats dra själv. Fastän det egentligen var din stad. Jag undrade hela tiden när du skulle komma ner och lyfta upp den. Vart du tog vägen.

Idag fick jag höra att du kört utför ett stup. Ett och ett halvt år för sent.

Från dag ett har jag haft den största möjliga respekten för dig och allt du sagt och gjort. Du var alltid ett steg framför och hade alltid ögonen ett klick mer öppna än mig.

Du kommer aldrig ur mig min vän!

Kampf

God Jul

Kära vänner, jag önskar er en skön helg!

Dagens klag

Detta är säkert redan nerskrivet och noterat sedan flera veckor tillbaka, men jag vill ta mig friheten att ge en stående eloge till Mona Sahlin idag, med motivationen:

"Hennes kloka val att gå och se Springsteen på Globen istället för att gå på Nobelmiddagen"

Hur modeintresserad eller matglad man än är kan det väl ändå inte vara något märkvärdigt med ett gäng fnasiga gubbar (klokhet i all ära) som sitter och gottar sig åt sin egen förträfflighet timme ut och timme in? Samtidigt som medier hårdbevakar minsta rörelse i lokalerna. Alla är där, vare sig vi vill eller inte. Samtidigt som blåskinnade entreprenörer och storföretagare gör sig stora över Sverige som nån jävla produkt. Hur cyniskt måste det bli?


Här kunde det vara läge att införa en mediefri dag...

Stålet kved

(Sammansatt text från skrivleken kring ett brunt bord)

Stålet kved i smärta, men tegelstenen var ej så hård. Det gick ändå. Jag tänkte att det vore trevligt ställe att vara stor och murig. Muren var faktiskt totalt av. Nu fanns ingen tid att handlasom män i gamla tider, som i Gyllene Tider. Jag såg slutet. Ingen tår föll för att botten frös.
Jag ville egentligen inte men jag gjorde som aldrig förr. Mitt andra jag hade fullt upp med tjeckiska byggarbetare som inte förstod att det fanns ett tema på kursen. Som aldrig kunde ana att världen var, har du varit Ethan. Fan, Ethan Hawk.
Vi skulle vart hjältar i cape, som idkar hett könsumgänge. Ja tack! Nu hördes bolan, den slog sönder min stora grova analfabetiska bror. Min syster däremot är av god Jul.
1989. Muren var ful men jag ville inte. Ändå gjorde jag som han sa. Oj oj oj oj oj oj, sa Jürgen högt för jag var kissnödig. Men istället brann det ännu mer. Brandsläckarn passade precis in i hela helvetet. Men om du kan bedröva mig. Jaha, hejdå! Det var kul att riva muren.
Jag är så lycklig! Just nu står jag med benen särade. Nu såg jag det. Var jätteskoj. Haglet haglade över öst. Mitt hjärta slog mig i mellangärdet och gick mot staden. Men oj, vad skulle ske nu? Ingen skogshuggare hade gjort det bättre. Kanske hade mina inneboende brytt sig. Nej, siegheil menar jag. Hej mitt namn är Per var ståthållaren av min moders moderkaka gjord av mjöl. Det jäste illa men, nu känner jag att jag inte klarar av att äta bajs. Och kiss, också. Gud vad äckligt sa jultomten. Nissarna stämde in på allt jag sa. Ha det så. Han drog stål.
Hej älskade morfar, jag har en liten undulat som söker skuld. Giljotinen föll på herr Grönsak. Gran Canaria är ett UFO. Fan vad roligt de skolade kurvelian. Hon var snygg hon.
Jag är full. Jag är ett silvertråg av glas. Dörrar av plast ganska dåligt nu förtiden. Det skiner som en sol . Nu känner jag att lapa grädde. Men jag skylde inga oddsen av att du skulle få en fru? Seriöst. Du är ju helt blå i käften.
De kunde gjort ett annex. Det var vrålfint, massa ljusshower och så vidare. Mina ben ömmar och molar som en tokig. Haha! Jag är du! Din mamma sa turken med brytning. Fan vad fett! Ingen gjorde det. Jag såg David Hasselhof och jag reste Tysklands fana. Som jag inte orkade bry sig om barnen. Afrika är en fantastisk kontinent, prunkande av exotism! Exotism? Afrika, mitt fågel fenix ur asken. Pandoras ask! Den var full av tran. -Mina sälar har rymt, sa majoren sardoniskt.

George, John, Ringo och Paul

Sabotage

Ådrigt oläst VI

Det var en mörk grön gräsmatta igår natt. Och en sten. Stor sten. Det satt några frusna pölar i klippans vrår och reste uppåt. Gräset var golfklippt runt en stolpe och ett ljusrum stod under ett träd.
Jäla att sitta själv på arslet o glo på alla som inte ens försöker bli sån som jag. Billig och bra, typ. Eller svårlagad o trasig. Jafyfan. Ring polisen, för här händer inget.
Eller ge mej ett stipendium på 3000000 Yen och jag sticker till Riga och bildar en pascifiststryparsekt eller ett chokladmuffinsbageri. Ett brunmelerat. Med politiska Schwartzwaldtårter fulla av stryknin och grovsalt

Åldrigt oläst V

Nu gick ett brandlarm och nu slutade det. Hon är ett brandlarm. Ett människolarm. Men så är det med somliga. Jag är tillexempel en sten. En aktiv sten. En stenaktivist. Teleaktiv.

Klotter och grafitti är samma jävla sak sa Lemmy idag. Han ska inte ha nåt fruntimmer som styr och ställer och jag tiger, tiger och respekterar.

Mångas liv cirkulerar kring att ta sig. Det är stor tragik på gång nära spåren i Stockholm. Alla lösa själar driver omkring spår. Viljan att bara ha en riktining och ett mål rakt fraför sig. Inga beslut kan slå fel, det kommer bara gå mer eller mindre snabbt att komma fram. I min atlas finns inget ställe med namnet fram. Inte i min ordbok heller.

Vi tackar för att ni bara sabbar allt som är vackert. Vi tackar Er för att ni är så jävla smarta och så jävla elaka.

Igår sa JeanPierre nåt om att vara punkare i en fransk liten stad under början av åttitalet. Stryk var ens bekräftelse. Men varför blir man avvikande, varför börjar en del ifrågasätta? Vartifrån kommer viljan att inte?

Många liter mjölk gick ut idag. Särskilt min. You my say I'm a dreamer. Du kan säga vadsomhelst och jag lyssnar alldeles noga. En skit två skitar och resten bara lyssnar och blir tokiga som troll. Det självlysande är så jävla skumt. Fan.