Den kristne killen hittade mej i grottan idag igen. Rodnande gav jag honom sanna anledningar att inte delta i hans bön den närmsta tiden.
Rimbaud har redan plöjt de spår jag ständigen faller i när jag tror mej beträda oberörda vidder, och detta gjorde han vid sexton års ålder. Lyckträff säger jag. Jag bara låtsas att han befinnner sig framför mig i sin frånvaro/närvaro. Inte många är detta förbehållet. Det är en sann lyx och en strutsfjäder i hatten att ha vandrat i min anda innan jag kommer med facit och rödpenna. (de tre vilsne männen själen, kroppen, anden). Filtpenna på filt "Beuys är en gammal fjärt".
Så var den biten sagd, därför lämnar vi ilskan och går till sans. Fortsätter med ett ackord.
D7
Det var nån kärring som stod och orerade allehanda krämpor så det ekade i trapphuset. Det inger respekt hos de hukande grannarna kan jag tro. Men vi får se vem som hamnar i helvetet först för evigt. Terrorbalans. Från var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Skallig går jag emot isen. Ett morgondopp i pinan. Här blir inget sagt/gjort. Man ska prata som om inget har hänt, det är så det är. Inget händer och därför ska man prata som det vore så. Det är lätt att se hur deras ryggtavlor är frätta av skuggan på väg ikapp.
Har förträngt CSN-återbetalning. Nu kanske fogden kommer. Hoppas han är trevlig, det behövs fler trevliga människor...
Men man får väl en prick och stämplas i nåt protokoll, som det jävla nummer man är.
Cirkusnummer.
Kvällstid flyger vi mot ljusen och bränner bort vingar och pengar på de senaste öppettiderna.
En håla som aldrig tog sig igenom surrealismen. Småtycke och stolpfyllon i ett helt överflödigt Sverige på en planet som knappt syns från de viktigare regionerna av Vintergatan. Ett förbannat ställe. Klagan ekar. Fladdermössen är de enda tillförlitliga vägvisarna i mörkret. Orden är böjliga och tomma såhär framåt ensamhetens timmar i mörker mot Bores högtid.
Det är tid att klämma ut de sista minuterna ur dagens tub.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar